livet

vad är ett liv värt? vad är MITT liv värt? de två frågorna frågar sig nog de flesta åtminstone ett par gånger under sin tid här på jorden.

De frågorna ville jag ha svar på idag, nu! för just nu kommer jag inte på något svar!

ett liv kan försvinna så fort. POFF bara så där... antingen kan man dö av någon sjukdom eller av andra ”naturliga” skäl, annars kan någon annan ta ens liv eller så tar man sitt eget. finns tre alternativ att DÖ. LEVA då? man föds ..av sin mamma.. fast det finns ju olika sätt att bli till.. de allra första dagarna, embryo i magen... våldtäckt, älskog, provrör....

Vad skulle hända om mitt liv tog slut nu, just här. vad har jag gjort som är så bra och vad har jag inte gjort?! jag säger en sak: skulle jag dö nu så var verkligen inte mitt liv värt ett rött öre! ”JO! Gud har en mening med allas liv”... jasså? mmmm... jag vet.. men jag kan inte ens göra något bra för gud... gud som är god och som vill mitt bästa.... när jag bestämt mig för att sluta "synda" och ber om förlåtelse faller jag ner i träsket igen! .. när jag går på möten och får höra vad gud gör överallt och med olika människor fylls jag av en längtan. en längtan att oxå jag få känna denna inre frid som alla pratar om. denna kärlek som alltid finns hos alla som varit med om detta underbara.

mmm... så det finns en mening med mitt liv.. jesus är ju meningen med livet. jag har nog alltid trott att han funnits där vid min sida... det har han... men bara när jag velat... annars har jag kopplat bort honom och inte låtit honom komma in. precis som så många människor gör med mig. stänger mig ute, låter mig inte komma in.

du stackars arma lilla ensamma krake! vad ska det bli av dej? en lärare är det tänkt. Gud har andvändning för lärare... men det vore ju någon myycket stort om lilla jag över huvud taget kommer blir klar med denna utbildning.

........
mina kusiner kommer hem till åmål. massa människor. Jag vill hem. Jag vill hem till de som jag i alla fall vet tycker om mig och skulle ta hand om mig om jag var där. Min mamma, mina syskon... min pappa.... jag älskar dem såå otroligt mycket! Jag har ALDRIG sagt det till någon av dem... jo.. till Linda.. när hon åkte till argentina.. jag trodde hon aldrig mer skulle komma tillbaka.. och det kändes såå otroligt skönt att säga det... och få höra det tillbaka! .... jag älskar er!

men jag älskar inga mer! jag har inte ens några vänner jag kan säga att jag älskar... förlåt mig alla som anser sig vara mina vänner.... men det är sanning. jag är en iskall person.

jag vill att någon skall komma och öppna upp mitt iskalla hjärta.

varför jag inte tar mitt liv om jag känner att mitt liv inte var värt att leva? ja..varför inte... för att jag inte vågar.. jag är till och med för feg för att ta slut på mina plågor, ta slut på min ångest, skam och smärta.

.............
”vad du klagar! isa du har ett bra liv!!” ja... jag vet... därför hatar jag det ännu mera... jag vill kunna vara lycklig över mitt egentligen lyckliga liv... *suck* det är kört!

jesus ge mej styrka och mod att gå vidare! som det är nu så orkar jag inte mer! snälla... hjälp mig!