26 juni 2002.
Sommar. Nyligen hemkommen från en underbar vecka på nyhem. Jag har aldrig mött Gud på det sättet jag gjort just under denna vecka. Han har mött mig och talat till mej. Jag har på nytt fått lägga ner mitt liv i hans händer. Denna gången för evigt. Jag tänker aldrig lämna honom igen. Han är så viktig i mitt liv. Nej han är mer än så—han ÄR mitt liv. Jag lever för honom och tack vare honom har jag fått evigt liv.
Tänker inte skriva någon predikan här inte. Var tvungen att berätta bara. Allt känns så tryggt även fast mitt liv bara sträcker sig till vecka 33 än så länge. Sedan vet jag inte vad jag ska ta mej för, om jag kommer in på någon av kurserna, om jag kommer klara omtentorna eller om jag ska ta studieuppehåll. Allt bestäms vecka 33. Nä, kanske tidigare.. men typ så. Men jag tror att vad som än sker så är gud med mej och han kommer stötta och hjälpa mej genom detta. Han fanns ju där när jag var som mest deprimerad. Varför skulle han då inte vara här nu? …
I couldn’t face my life tomorrow, without Your hope in my heart I knowI can’t live a day without You. Lord there’s no night and there’s no morning withot Your loving arms To hold me, I can’t live a day without You!
Det är verkligen så. Tack gud för att du alltid finns där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar