Att stanna upp ger styrka

Igår satt jag och läste ledarna i några av crossnets veckomail och fastnade i vecka 51. Det är Kjell-Olof Nilsson som skriver:

"Ibland säger vi att det är okej att springa iväg för Gud hinner ändå ifatt oss. Men är det så…? Är det inte tvärtom att den kristna tron och umgänget med Gud kräver att vi lär oss stanna upp och göra halt och sätta oss ned invid Hans fötter. Gud har så enormt mycket Han vill viska in i Ditt öra. Så mycket ömhet som Hans Ande vill smeka Ditt inre med. Så mycket kärlek Han vill hela dina sår med."

Jag stannade genast upp och insåg att det var precis så här jag INTE har gjort under det kaos som uppstått hos mig en tid. Jag har handlat helt i min egen kraft. Jag har haft en sådan enorm vilja, men det hjälper inte att vilja en massa saker, vi måste be om kraft, mod och tålamod till att utföra det också! Allt detta finns i Gud och han vill ge oss det bara vi ber om det!

Vissa saker är vi så otroligt ivriga att göra att vi glömmer bort att först sätta oss ner och be över det. Vi måste berätta för Gud vad vi känner, ropa till honom och berätta om våra frustationer. Han kommer inte att bli förvånad och "sur" på oss för att vi känner som vi gör. Han vill bara ge oss en lösning på allt som kommer i vår väg - han vill smeka vårt inre med sin ömhet och hela våra sår med sin kärlek.