Lyd Gud

Vänd om och lyd mina tillrättavisningar!
Jag skall visa er min vilja
och låta er höra mina ord.
Ords 1:23

I helgen var det schlager! Jag fick med mig två underbara grabbar till uptown för att beskåda allt glitter och glamour på teve. Simon och Eric. Ni förgyllde min helg redigt rejält vill jag påstå! Härligt med spontana, livsglada och otroligt humoristiska personer! Jag diggar er enormt mycket! Er kommer jag verkligen sakna nu när det börjar närma sig slutet på stockholmslivet för isabels del. Ännu är tiden dock inte över för livet i storstadsdjungeln. Slutet skall bli en riktig rysare! I can feel it!

När jag ändå nämner dessa två pojkar måste jag passa på att uttrycka min enorma tacksamhet till dem för deras goda vänskap. Vänner är inget man skall ta för givet! De är ena enorma nådegåvor!

Simon, som oxå kallas för Sinken, är relativt ny i vänskapskretsen, och det är ju egentligen för typiskt att man skall bli så god vän med någon när vi snart måste skiljas åt! Inte för att vi kommer bryta vår vänskap, men det hade ju inte varit fel att lära känna varandra tidigare så man hunnit med att njuta av go gemenskap längre... nåväl... tack och lov har jag fått den stora äran att lära känna honom NU! Han är en av de ärligaste och mest spontana jag känner. Vi började hänga exakt en vecka efter vi sågs första gången. Sen dess har vi bara blivit tajtare och tajtare. Han kommer alltid med klockrena råd, är oftast på att leka när jag är i behov av det och klarar av att vara djup i de stunder det krävs lite dykning! En vän jag INTE kommer släppa i första taget!

Eric känner jag inte jätteväl. Ännu. Han har verkligen råkat ut för mitt spontana jag. En kille som funnits med lite då och då men som jag aldrig riktigt fått kontakt med. En trist och regnig dag får jag för mig att skapa lite kontakt och skickar iväg ett av mina skumma mess. Messandet går inte helt hem hos denna grabb så det slutar med att jag tillslut måste ringa och kräva att han är med och umgås en kväll med det lilla gäng jag ändå lyckats skrapa ihop här. Dagarna efter är det alltså dags för upptåg till uppsala och schlager som kom att bli en mycket lyckad dag. Härligt med folk som vågar vara lite crazy och haka på trots en mycket skum invitation.
Det är oxå Eric som är anledningen till ordet till detta inlägg. Jag fick idag ett mess där han med de lite skämtsamma orden "Lyd Gud så blir allting bra" ändå lyckades pricka mitt i prick. Det var på tiden att jag fick en liten uppläxning och påminnelse om att det är Gud som tar hand om mig och som alltid kommer att ge mig det jag behöver, bara jag låter honom vara delaktig i allting! Hur många gånger har jag liksom inte sagt "GUD! jag överlåter hela mitt liv i dina händer!" Ändå står jag och trampar i mitt eget tankesätt och bygger problem på problem som för Gud bara är möjligheter att låta mig växa än mer! Jag tog först inte till mig uppmaningen, men efter att ha läst Bibeln och fått upp Ords 1:23 (se ovan) så förstod jag att Gud ville säga mig något...!

Såå...vänner är värdefulla! Dem skall man aldrig underskatta! Varken man vuxit upp tillsammans eller bara känt varandra en kortare tid! Vi får heller inte glömma att Gud vill vara med i vår gemenskap! Han vill verka i våra gäng och tala till varje enskild person genom den stora gruppen lika mycket som i vår lilla egna bönekammare. Det är viktigt att vi lyssnar in den Helige Ande och frågar vad det är han vill att vi skall göra för eller säga till våra vänner just idag. Lyder vi då, kommer oxå Gud att höra vår bön och visa oss sin vilja! Glory!