Försök inte få mig att hålla tyst!

Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand.
Du leder mig med ditt råd
och tar sedan emot mig med ära.
Vem har jag i himlen utom dig!
När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden.
Om än min kropp och min själ tynar bort,
så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Ty de som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som trolöst sviker dig.
Att vara i Guds närhet är lycka för mig.
Jag tar min tillflykt till Herren, HERREN,
för att kunna tala om alla dina gärningar.

Ps 73:23-28

I veckan satt jag och min fantastiska vän Marielle och delade livet tillsammans. I samtalet sa jag att jag uppfylls så av Guds närvaro var gång jag går ut i naturen och ser på allt det vackra han skapat, jag förundras över alla de stora och mäktiga under som för många bara är självklarheter. För mig är det inte självklart, jag vet att det finns en hand bakom allt det skapade, allt det gröna, alla blommor, förmultningen i skogen, blomningen på träden och alla dofter som omger mig! Marielle avslutar vårt samtal med ett ord som hon läst nån dag tidigare, det ovan här, vilket gjorde mig totalt salig! Jag förstår när lärjungarna säger "Vi kan inte hålla tyst om vad vi hört och sett" apg 4:20. Det går liksom inte att skåda ut över allt det vackra och underbara han skapat och få uppleva och smaka på hans godhet utan att dela med sig av den! Detta ord har alla som kommit i min kontakt sen denna kväll fått ta del av. Jag vet att jag har det absolut bästa man någonsin kan få här på jorden! Jag vet att jag ALDRIG kan sluta berätta om det jag varit med om, vad jag hört och vad jag sett. Jag kommer inte hålla tyst om det absolut bästa som hänt mig! DET GÅR INTE.