Bara hos dig

Helgen är över och så oxå mina föräldrars invit. Det har varit mycket trevligt. Mycket shoppande, gardin och lampuppsättande, god mat och härlig gemenskap! Tack för era uppbyggande ord! Det betydde mycket att få uppmuntran för det man gör och står i. Det är så lätt att gå upp för mycket i sig själv och sina egna gärningar, man glömmer att det är Gud som är kraften och som skall ha all ära! Finns inget jag behöver göra, mer än att säga: "Här är jag. Använd mig." Och låta honom göra det!

Haft hårda tider bakom mig, då allt bara känts så tungt. Perioder som sådana kommer och dem har jag skrivit om tidigare. De kommer aldrig att sluta, och jag vill det inte heller, för det är ju i dem jag blir påmind om allt det underbara som finns runt mig och vilken fantastisk och kärleksfull Gud jag har! Känns som jag bara upprepar mig och att det är dessa stunder jag alltid skriver om. Men det är dem som inspirerar mig, det är genom dem jag finner kraft och styrka! Det är genom dem jag än en gång blickar upp till korset, förundras över det mäktiga som hände där och böjer mig. Bara hos Honom får jag hämta kraft och styrka som håller. Utan honom kan jag inte leva. Han är mitt allt.

"Bara hos dig, bara hos dig. Där vill jag va'. Bara hos dig.
Om jag vandrar bort så söker du mig för det är bara hos dig, jesus, hos dig.
När de hängde dig upp - inga spikars kraft, ingen annan kraft kunde hålla dig kvar.
Det enda som fanns var den kärlek till oss. Din kärlek till oss som höll dig på ditt kors.
Det finns inga ord, det finns bara dig. Jesus, hos dig, bara hos dig.

Aldrig, aldrig mer vill jag lämna dig.
Inte en sekund, nu finns bara du.
Alla dessa år, alla år som flytt så fanns du alltid där
och jag vill stanna kvar! Allting bleknar bort...
nu finns bara du, Jesus!

Jesus hos dig, bara hos dig."