Ännu en tid har gått sedan jag senast skrev. Jag har otroligt svårt att samla mina tankar nu för tiden, och framförallt har jag mycket svårt för att formulera dem i ord...
Har haft en ganska jobbig vecka bakom mig, med mycket plugg inför en tenta. Jag trodde inte det skulle gå speciellt bra på den, räknade inte med att klara den. Men jag läste så gott jag kunde och gjorde mitt bästa. Bad mycket att det jag läste skulle sätta sig och att rätt frågor skulle komma på tentan, vilket det oxå gjorde, så jag känner verkligen att Gud varit med mig genom allt plugg. Så skönt att han liksom vill vara med i allt. Inte bara när det gäller kyrka, relationer och andliga ting, han vill verkligen vara med i ALLT.
Dessa dagar har jag stannat upp flera gånger och blivit djupt rörd över hur bra jag har det. Saker som man tar för givet har jag insett inte alls är så självklara. Jag har oxå försökt fokusera på korset. Gud har tagit mig upp i sin famn, kramat om mig och viskat till mig: "Det spelar ingen roll vem du är, det spelar ingen roll vart du varit, det spelar ingen roll vad stjärnorna säger, det spelar ingen roll hur du misslyckades; ditt liv är i mina händer nu och jag vill läka alla dina sår."
Jag vill bara ropa TACK!! Hela jag fylls av värme och glädje och en enorm frid infinner sig i mitt inre. Ännu en gång, av erfarenhet vet jag att det någonstans på vår väg finns helande. Det finns en flod som rinner från Guds källa och som läker allt på dess väg - varje brustet hjärta kan bli helt. Det är en flod som älskar, en flod som lever. Det är livets flod, som ger evigt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar