Jag har aldrig i mitt liv stött på så mycket motgångar vad gäller relationer som jag gjort under det senaste året. När jag blickar tillbaka kan jag inte tro att alla de soppor jag lyckats hamna i är sanna. Bara för en vecka sedan trodde jag att det kokta fläsket var stekt och det rågade mjölet malt, jag orkade ingenting mer, det gick liksom inte att få en motgång till. Tji fick jag, där stod jag i ännu en hetrykande soppa av besvikelse och svek. Självklart som det är för mig vände jag mig till min himmelske far och ropade ut min frustration. Vad är det som händer? Skall det vara så här? Skall kristna, vuxna människor bete sig så här lågt mot varandra? I min förtvivlan fick jag ett bibelord, kol 3:12-17, där det stod:
Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet. Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.
Jag läste det om och om igen och har inte kunnat släppa det sedan dess. Vilken fantastisk lärdom det finns i dessa verser. Vi kristna borde vara en förebild för andra genom att alltid klä oss i de goda egenskaper som finns i dessa verser - medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Vi är ett folk, utvalda av Gud och vi är kallade att vara del i samma kropp och i kroppen måste frid och tacksamhet råda. Våra vänner är inget vi bör ta för givet, de vänner vi har skall vi med tacksamhet lyfta inför Gud och be om Hans rika välsignelse över. Relationer är inget som bara uppstår och är som de är. Precis som Gud vill forma oss till dem vi skall vara måste vi också forma de relationer vi blir satta i.
Det behövs fler kristna som är redo att offra sig för sina vänner, offra en del av sin trygghet genom det lilla gäng man har - att släppa in andra, våga uppmuntra, vägleda och förmana. Jag är otroligt trött på all ytlighet och allt daltande som förekommer i många sammanhang och umgängeskretsar. Kristna vänner behöver umgås med Gud i bön och lovsång och inte bara se på film, mysa, gulla, fika och chilla. Självklart skall allt detta förekomma också, men att låta Gud vara med i allt vi gör och säger skadar inte. Det kommer bara att förbättra och stärka relationerna. Han uppmanar oss också till att lära och vägleda varandra. Att vara lite hård och tillrättavisande när en vän handlar fel ibland gör inget. Sker det med och i Jesu kärlek leder vi bara in vännen på en annan väg, ett annat tankesätt eller agerande, som Gud vill att den hellre skall gå på.
Jag skulle vilja uppmana dig till att koppla med något som är större än dig, ditt och dina! Våga ta dig över dina begränsningar och visa människor att du tycker om dem, bryr dig om dem och behöver dem i din krets! Låt Guds frid och kärlek, som faktiskt finns inom dig, få synas och vara attraktiv för dina vänner och för andra runtomkring! Låt även Gud få verka i dina relationer. Fråga till exempel alltid Gud när du skall träffa någon eller några vad Han vill att du skall säga eller göra för dina vänner just idag – Låt allt ni gör och säger ske i Herren Jesu namn!
Guds rika välsignelse
isabel
(första texten skriven till 7ehimlen.se under Tro - Signerat)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar