Kristusbrev

Ikväll sa Maggan att jag varit ett kristusbrev. Det hade jag aldrig hört förut och bad honom definiera. Hans svar var:
"ibland så får man vara ett kristusbrev för någon, folk kan genom att se eller läsa någon annan.. få hälsningar från gud".
Han hade nyligen varit på ett möte där predikanten berättat om sin barndom:

Hans pappa hade dött vid tidig ålder och den lille pojken gillade att spela fotboll och var med i ett lag. Alla andra grabbar hade sina pappor där och hjälpte dem med allt, men det hade ju inte denna lilla kille. Men det fanns en man som hette Bror, han var skogsarbetare och som hade känt pojkens pappa. Bror var inte vidare socialt begåvad, men han kom till den lille pojken och hjälpte honom med allt under matchen och efter tog han med honom och åt korv.

Detta minns predikanten än idag och menade på att han fick ett komplement till sin pappa, Bror fick vara ett kristusbrev. Någon som visar på Jesus. Detta drog Maggan som en parallell till mina handlingar ikväll. Det var rörande och värt att tänka på! Vi kan alla få vara ett kristusbrev! Det behöver inte vara värsta grejerna, utan bara att säga något fint till sina vänner, eller visa människor sin uppskattning av dem!