Vision 06

I helgen var det Åmål som gällde igen. Ungdomarna har jobbat länge med ett projekt de kallar "Vision 06", en konferens med, Stojan och Markus Ringbäck som inbjudna talare. Jag kan säga att jag MINST sagt blev positivt överraskad, inte bara när jag fick se den perfekta organisationen och lyssna till de fantastiska talarna, utan framförallt när jag fick höra lovsångsbandet!! De som är med och spelar är de, som när jag var ungdom i åmål, bara var barn! Nu står de där och sjunger och spelar från sitt hjärta och bara strålar Jesus. Det är så underbart att se att man får tårar i ögonen bara man tänker på det! De var på mig och frågade om jag inte kunde ta med lovsångsbandet härifrån Uppsala för att spela under konferensan, det måste vara guds ledning att ingen kunde följa med! Det betydde jättemycket att få höra och se deras hängivenhet. FANTASTISKA var de! Vi kunde INTE gjort det bättre!!

Tommy på trummor

Fredrik på elgitarr och Sara sjungandes

Fredrik R på ackustisk gitarr och sång

Oskar på innerlig sång och Niklas på gitarr


Det bjöds även på drama under gudstjänsterna..

Undervisningen var oxå klockren. Jag fick ut massor av helgen. Det var verkligen behövligt! Det som berörde mig mest var konferensens inledningsmöte när Stojan talade om personlig upprättelse. Det största hindret för upprättelse är skammen. Kampen om skamkänslan över mig själv. Vad jag borde gjort, men inte gjorde och var just jag är som jag är och inte så som jag borde vara eller vill vara. Stojan undervisade om att djävulen använder detta för att binda syftet med vårt liv. "Om du inte blir fri från greppet djävulen har om dig kan du inte ta till dig vad Gud har att säga". Skammen är så otroligt äcklig, och det är den för att den kommer från djävulen, den kom allra först till Adam och Eva i paradiset, efter att ormen lurat dem och de hade ätit av den förbjudna frukten. De kände deras nakenhet och de skämdes över den. Där började allt, sen ligger det hos varje människa, en äcklig skam över sig själv. Tack och lov vill Herren befria oss från skammen. "VAD DU ÄN GJORT KAN GUD TA BORT ALL SKAM FRÅN DITT LIV!" Sef 3:11 säger:

Den dagen skall du slippa skammen
för alla synder du begått mot mig.
Då skall jag befria dig från de stolta och högmodiga.
Du skall inte längre förhäva dig här på mitt heliga berg.

När Gud kommer med sitt ord måste vi våga TRO! När vi gör det och tar emot förlåtelsen (som är något av det största vi kan göra för att visa Gud vår kärlek till honom) så blir vi fria! Vi duger precis som de vi är och vi är alla skapade till Herrens avbilder och genom det Jesus gjort på korset så kan vi bli fria all vår skam, hur stor den än är! Tack älskade Fader för det!!

Denna predikan berörde mig verkligen. För dagen innan fylldes jag över stor skam efter en händelse på bussen hem. Det var nämligen så att när vi åkte bussen hem till Åmål från Sthlm så hade vi bestämt att vi skulle ta baksätet eftersom vi var tre stycken och vi ville se film. Så vi hade värsta planen på hur vi skulle kunna komma in först i bussen och ta de platserna. Jag skulle stanna kvar utanför och lasta in allt bagage, tina och linda ställde sig först i kön och sprang längst bak när de visat biljetterna. Vi fick hela baksätet för oss själva! Trodde vi... efter en kort stund haltar en gammal man längre och längre bak i bussen och stannar framför oss och frågar om inte han skulle kunna få sätta sig där för han led av en svår sjukdom, skelettcancer, han kunde inte sitta vid de andra sätena eftersom det var så trångt för benen. Dessutom ville han lägga sig ner efter ett tag förstod vi. SJÄLVKLART gav vi platserna till denna man. När vi satte oss på sätena framför och började åka så fylldes jag av en sån otrolig nöd för honom! Jag visste inte vad jag skulle göra av känslorna! Jag funderade på att fråga honom om han visste vem Jssus var och fråga om jag fick be en bön för honom, men min stolthet satte stopp för det, jag tänkte tanken att jag kanske skulle skriva ett brev och ge honom när han gick av bussen, eller smuggla ner i hans väska, men även det kändes så konstigt! Det slutade med att jag inte gjorde någonting, mer än att tyst be en bön för honom...

.. när vi kom fram och han önskade oss en trevlig helg och log mot oss och gav sig iväg så brast det inuti. Det gjorde så fruktansvärt ont! Hela kvällen tänkte jag på denna stackars man och jag ångrade mig STARKT för att jag inte visat honom mer vänlighet, mer omsorg osv. Jag var så arg på mig själv. Jag fylldes av skam och tänkte att nu är verkligen inte Gud stolt över mig!! Men predikan talade rakt in i mitt hjärta och jag vet att det var Gud som lade orden på Stojans tunga. Den gav mig oxå tröst och hopp. Jag förstår Guds godhet, och jag vet att han är stolt över mig för det jag faktiskt gör. Jag kan inte låta djävulen trycka ner mig för det jag inte gjort, utan istället försöka bli lyft för det jag faktiskt gör! Jag lärde mig en läxa, jag lärde mig att det är stort att ta emot Guds förlåtelse och se att Han finns hos mig fast att jag gör fel och saker som han inte egentligen borde vara stolt över. Men det är han, för han har skapat mig, och jag är Hans barn och han hyser bara kärlek till mig.

Mitt hjärtas bön är: GUD! Ge mig mer frimodighet och LÄR mig att lyssna på din röst! Förlåt mig för att jag inte gjorde det du manade mig till men tack för att du ändå, genom andra, Stojan denna gång, lär mig att du ändå går vid min sida. Att du älskar mig trots de misstag jag gör om och om igen! Tack för din kärlek och din ständiga närvaro! Tack att du oxå älskar denne sjuke man vi mötte på bussen, tack att du sänder någon till honom som kan berätta om Dig och vad Du kan göra i hans liv! Tack oxå för att du sände honom till MIG för att lära mig något stort. Lära mig att skammen över mig själv och det jag gjort vill du befria mig från genom att jag tar emot förlåtelsen du har att ge! TACK Herre för den stora nåden! I Jesu namn, Amen.