Gud är densamme, alltid!

Jag är en stolt prenumerant av tidningen GYRO. Är egentligen inte för att prenumenera på tidningar men den här tidningen är verkligen bra och ni som inte har den: skaffa er den! Gå in på http://www.gyro.se och signa upp er! Det finns ett djup och en mening med denna tidning och framförallt finns det ett fokus att lyfta fram livet med Gud i den!

Min vän Rickard är chefredaktör (men det är inte därför jag tycker den är så bra! :P). I varje tidning skriver han en krönika och igår var det dags att läsa en ny då jag fick ett rykande färskt nummer i brevlådan. Titeln på krönikan i detta nummer löd: "Är din tro festivalberoende?". Jag tyckte den var fantastiskt bra framförallt för att jag fick hjälp med att förklara för andra som ställer frågor som: "De andliga upplevelserna då? Varför kan man itne få dem på samma sätt när man står i kassakön? Och varför är man så frimodig på festival, ber för sina kompisar, men aldrig skulle kunna tänka sig att be för någon hemma. Inte ens kassatanten. Trots att hon såg ut att behöva en timmes förbön. Minst."

Rickard ställer en motfråga till dessa frågor: "Men är det verkligen så konstigt?" Han menar att det självklart är så att man skulle vilja be för kassatanten men att det troligtvis inte är ens gudsrelation eller sin svaga tro som sätter stopp för det. Det är ju bara för att det inte är lika lätt att vara frimodig i vardagen som när man har gått in sig i varma kläder på festivalen!

Jag har själv varit en av dessa som varit på nån festival under sommaren, kommit hem och varit ganska laddad, men känt att man lätt hamnar i de vanliga rutinerna allt för snabbt igen. Det gav mig ofta prestationsångest och jag kände mig andligt värdelös. Men har på senare tid kommit fram till att man inte alltid behöver vara på topp, alltid vara drivande och andligt stark. Det viktigaste är att komma ihåg att Gud är den samma alltid och finns där i motgång som medgång!

Jag känner mig ofta som en predikant när jag alltid proklamerar att Gud är god och att allt leder till det bästa för den som älskar Gud. Jag vet att det är sant och det är verklighet för mig, men ibland kan det bli lite för mycket för dem som har det jobbigt och kanske inte har lika stark tro som jag. Rickard skriver några rader som är konkreta, raka men ändå lätta att ta till sig och jag tror att väldigt många blir välsignade av dem! Jag blev det, fast att jag själv kommit till denna insikt tidigare och jag vill ta med mig hans ord när dessa frågor och funderingar kommer till mig, för jag tror att de är från Gud, rakt igenom! Skall citera det sista stycket i krönikan. Läs och beakta de utmaningar han ger; Jag är övertygad om att de ger resultat!

"Så. Är de kristna festivalerna och konferenserna bara en andlig kick? Det finns en risk att det blir så. Att du hoppar från festival till festival, upplever festen, men att du efter varje gång känner dig lika överraskad och besviken över att vardagen tillsammans med Gud inte var lika rolig. Att det faktiskt är skillnad på en festival och en kassakö. Ta tid med Gud. Så väl i din ensamhet som i kyrkan. Och njut sedan av varje speciell och unik Gudsupplevelse under sommarens alla festivaler och konferenser. Men var realistisk. Det komer en höst, då livet känns grått och trist. Jag lovar. Men bli inte besviken då. Tänk på att Gud är den samme på festival som i kassakön. Men ibland är det vardag och ibland är det fest." (Markeringarna är mina).

Tack Rickard och tack GUD för att du alltid är den samme och finns där både i vardag och fest!