Soluppgång och fullmåne


Åkte tidigt från Åmål igårmorse. Halv sex gick bussen. Det var så fint att se soluppgången när bussen rullade ut ur den vackra småstaden. Himlen var alldeles rosa, jag rördes till tårar över allt det vackra.

Det var en ganska jobbig resa, jag var jättetrött och bakom mig satt två unga flickor och tjatade i ETT. Inte nog med att de snackade, de skrek och busbråkade med varandra, jag höll på att gå upp i atomer ett tag.. men tack och lov hade jag min ipod med mig, så jag höjde ljudet lite och lyssnade på lovsång. Det stillade mitt inre lite...

...väl hemma träffade jag kära syster Linda som varit i uppsala ett bra tag nu.. men som åkte hem idag. Vi hade ett härligt snack om både det ena och det andra. Hon är bra min syster.

Sedan åkte vi hem till Jörgen och såg på film, jag försökte även skriva lite uppsats.. "Sweet home Alabama". Ja den är fin den. Filmen alltså.

När vi sedan traskade hem till vår lägenhet var himlen helt upplyst av den vackraste månen jag sett. Tyvärr hade jag inte kameran med mig och kunde fånga den, men faktum är att ett foto inte skulle göra dess skönhet rättvisa. Den var så rund och så nära, var som om jag kunde ta den i mina händer om jag kunde komma upp på skyskrapan där jag bor. Tanken frestade mig lite faktiskt..

Att få beskåda både en underbart vacker soluppgång och en fantastisk fullmånekväll på en och samma dag var nog första gången i mitt liv. Jag kunde inte heller låta bli att fråga mig hur man INTE kan tro på Gud när man ser allt detta vackra!? Tänk vilken fantasi han har Gud. KONST i allra högsta grad...

Inga kommentarer: