Idag efter mötet skyndade jag och Ingun oss till tåget för att ta oss en liten tripp söderut. Vi hade bokat upp en dag tillsammans med Maria, vår älskade uppsalavän som lämnat oss för storstadens jäkt och stress. Vi var väldigt trötta från början, det blev några minuters slumrande på tåget. Väl framme blev vi mötta av Maria själv tillsammans med Frida som åkt tidigare än oss. De lotsade oss till lägenheten efter att vi åkt buss och köpt lite mat. Där lagade vi underbart god taccos och proppade i oss massa godis, precis som gamla goda tiden.
Det blev mycket tjejsnack och ompysslande oss mogna kvinnor emellan :D Det var en fantastisk och väl behövd dag. Att umgås med vänner som lyssnar, öppnar upp sitt inre och delar med av egna erfarenheter, som välsignar och ber för varandra är så underbart!
När klockan började dra ihop sig kände vi att vi var tvungna att lämna den otroligt mysiga lägenheten och sätta oss på bussen. Det blev en händelserik resa som vi sent kommer glömma. Ingun, vår lilla tant, ledde både mig och Frida att bli mer tantlika. Det mesta handlade om väskan faktiskt, att kunna vifta med med på ett sätt bara tanter kan göra och att sitta med knäna ihop i bussen med båda händerna på väskan. Jag masade lite med busschauffören, eftersom jag hade en gammal sån där remsa som inte räckte helt till den sista turen och var tvungen att betala, jag fann mig i det, men Frida ville veta varför och ifrågasatte vilket jag tyckte var lite genant men ändå så otroligt skönt. Vi fick inget direkt svar och gick glatt ändå bak i bussen och intog våra platser. Då hörs en röst i högtalaren, vi förstod inte vad som sades, men förstod snart att det var schaffisen som tilltalade oss och bad oss gå in till centralstationen och tala där för att få pengar tillbaka för remsan. Jag blev lite chockad och svarade "okey", Frida tyckte det var lite ouppfostrat så hon ropade tillbaka "vad snällt! Tack så mycket!". Dessutom hade vi tagit en buss som skulle vara framme typ 2 minuter innan tåget gick och vi var lite smånervösa över att inte hinna, och ännu mer frustrerade blev vi när bussen stannade på ett ställe och en annan schaufför kom in för att byta av den nuvarande. De stod där och pratade och gjorde inga tecken på att skynda sig, så vi hispade upp oss lite, och kände oss faktiskt lite tantiga, nervösa och utelämnade i stora staden. Vi härjade på lite till på bussen, sen fortsatte den åka och vi fann vår avstigningsplats och masade oss ur bussen. Sen var det full färd mot tåget. Vi hann, på håret.
Tåget var proppat, men vi fann tre närbelagda platser och slog oss ner. Då var vi rätt utpumpade, iaf jag. Men så ringde Anna, Fridas syster och frågade om hon satt på tåget, och det gjorde hon ju.. så vi manade iväg Anna till oss. Då får Frida på sig att vi ska gömma oss. Ingun sätter på sig värsta hucklet och Frida likaså medan de duckar. Jag gör inte så mycket för jag sitter med ryggen mot och menar att Anna ändå inte kommer se mig, varpå Frida blir lite småsur och skäller på mig för att jag inte gör som hon säger. Haha, det tyckte jag var jättefestligt. Allt var ju såklart på skoj. Anna såg oss, tror jag det, var ju ännu mer uppenbart att se när man ser ut som "hejohå".
Nåväl.. nu sitter jag i mitt vardagsrum och är ganska slut. Fick skjuts hem av Anna-Lena, Frida och Annas mamma. Det var så snällt så snällt för det var så kallt och jag kände att det var alldeles för långt hem. TACK!
Jag myser med tanken på att jag haft en underbar söndag och ser det som en underbar början på nästa vecka!
Tack tjejer! I like you a lot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar