I kyrkan har vi i tisdags och onsdags haft sportlovskul för söndagsskolbarnen med vänner. Vi hade laddat upp med mycket roligt: pulkaåkning, skridskoåkning, scoubidou, lekar, tävlingar, sång, bibelstudium och massa gott. Första dagen kom hela 3 barn, andra dagen 5. Det var inte så många vi hade hoppats på, men GRYMT roligt hade vi ändå tillsammans med de som var där.
Bägge dagarna var fyllda med snö och kyla, jag hade inte så jättebra utekläder, så i tisdags när vi var ute och åkte pulka (jag stod bara oh tittade på) så höll mina tår på att frysa ihjäl. Igår var det ännu kallare, nästan 20 minus när jag skulle gå ut på morgonen, jag pälsade på mig rejäält! Men det var det här med varma skor, det har jag ju inga. Så jag gick till kyrkan, fick låna Louises kängor, men som tur var (:O) så hade ett av barnen verkligen inga utekläder och ett barn var småkinkigt så jag stannade hemma i kyrkan med dem. Fantastiskt, då slapp jag förfrysa mina tår. Vi hade jättemysigt hemma, satt och pratade och pysslade.
Vid lunch kommer Annika Bjurling fram till mig med en påse. "En liten present" sa hon, "men titta i den sen" fortsatte hon. Jag blev ju jättenyfiken, men gick och ställde den i förrådet bland mina andra grejer och tänkte att det var bäst att kolla sen. Innan maten dukades upp kommer hon och viskar "passade de?" Jag hade ju inte kollat! Så jag sprang ner och fann ett par, tro det eller ej, varma, helt uuunderbara kängor!! Gissa om jag blev paff och otroligt glad!? Jag sprang upp och kramade om henne och tackade. Vilken välsignelse!!
Jo, jag säger då det. Det finns nog ingen som har det så bra som jag. Den senaste månaden har jag verkligen fått uppleva hur Gud välsignat mig med än det ena än det andra. Och det är fantastiskt människor som får vara hans verktyg! Tack för att ni låter er bli använda!
Tjäna Gud! Mina vänner. Det är det bästa man kan göra. Det förlorar man ALDRIG på. Han ger och ger igen. Hans välsignelser tar aldrig slut!
Några bilder från det roliga i kyrkan:
Underbara Tatta i "actionpose"
Sandra och Helga var de galnaste pulkaåkarna
Några av barnen som var med. Här myste framför en rolig film.
Judith och...
...jag scoubidou:ar.
Bägge dagarna var fyllda med snö och kyla, jag hade inte så jättebra utekläder, så i tisdags när vi var ute och åkte pulka (jag stod bara oh tittade på) så höll mina tår på att frysa ihjäl. Igår var det ännu kallare, nästan 20 minus när jag skulle gå ut på morgonen, jag pälsade på mig rejäält! Men det var det här med varma skor, det har jag ju inga. Så jag gick till kyrkan, fick låna Louises kängor, men som tur var (:O) så hade ett av barnen verkligen inga utekläder och ett barn var småkinkigt så jag stannade hemma i kyrkan med dem. Fantastiskt, då slapp jag förfrysa mina tår. Vi hade jättemysigt hemma, satt och pratade och pysslade.
Vid lunch kommer Annika Bjurling fram till mig med en påse. "En liten present" sa hon, "men titta i den sen" fortsatte hon. Jag blev ju jättenyfiken, men gick och ställde den i förrådet bland mina andra grejer och tänkte att det var bäst att kolla sen. Innan maten dukades upp kommer hon och viskar "passade de?" Jag hade ju inte kollat! Så jag sprang ner och fann ett par, tro det eller ej, varma, helt uuunderbara kängor!! Gissa om jag blev paff och otroligt glad!? Jag sprang upp och kramade om henne och tackade. Vilken välsignelse!!
Jo, jag säger då det. Det finns nog ingen som har det så bra som jag. Den senaste månaden har jag verkligen fått uppleva hur Gud välsignat mig med än det ena än det andra. Och det är fantastiskt människor som får vara hans verktyg! Tack för att ni låter er bli använda!
Tjäna Gud! Mina vänner. Det är det bästa man kan göra. Det förlorar man ALDRIG på. Han ger och ger igen. Hans välsignelser tar aldrig slut!
Några bilder från det roliga i kyrkan:
Underbara Tatta i "actionpose"
Sandra och Helga var de galnaste pulkaåkarna
Några av barnen som var med. Här myste framför en rolig film.
Judith och...
...jag scoubidou:ar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar