En aningens instabil

Sjukdom sätter sina spår. Jag trodde att jag skulle vara helt återställd igår. Där hade jag fel. Det smärtade lite här och var och trötthet befann sig tidigt i min för tillfället undernärda kropp. Det blev med andra ord inte mycket skrivande av. Jag börjar få lite småpanik för hur allt skall hinnas med. Men det har jag ju haft de närmaste månaderna...så det är väl inget nytt. Bara det att folk runt omkring mig får inte den glada och positiva isa, utan den mer aggressiva, surmulna och ibland ledsna isa. Har sagt upp mig från ett jobb (vet inte om jag skrivit det) och det känns både trist och skönt. Men det var ett måste och jag måste finna mig i det helt enkelt. Det är skolan jag ska ägna mig åt, inte jobb och massa annat. Så nu kommer jag få mer tid i veckan åt att skriva. Och att sova. Så jag kan vara rolig att träffa för er som vill.

Igår kom Malin över. Denna underbara vän som jag inte skulle klara mig utan. Vi åkte till Gränby en sväng för att byta nåt hon hade köpt för någon dag sedan. Därefter tänkte vi köpa nåt gott och våldgästa någon väninna, ni vet, göra något riktigt kvinnligt: shoppa sedan fika med väninnor och snacka livet. Alla vi ringde var upptagna. Vi funderade på att utöka vårt vänskapsförråd. Att det skulle vara så svårt hade vi verkligen inte förväntat oss. Istället åkte vi hem, åt en IGLO och njöt av varandras sällskap. Det dög alldeles utomordentligt bra det oxå.

Sedan fick jag vänta till 22 på min älskade. På tok för sent enligt mig. Men har man plikter så har man plikter. Ibland kanske man dock måste rubba dem lite? Ah.. jag vet inte. Jag var känslig i efterdyningarna av magsjukan, därför fick han en tagg när han kom hem. Men jag ångrade mig direkt efteråt. Jag vet ju att han helst vill vara hos mig. Hade det varit att han inte ville det, då hade det varit mer illa. Men nu jobbar han häcken av sig, både på jobbet och i kyrkan och kommer snart få magsår. Den enda som han förväntar sig stöd från, mig, skäller ut honom. Usch. Vilken tur att jag sa förlåt direkt efter! Idag är dagen då isa ska bli mer känslomässigt stabil och mer kärleksfull. Jag börjar med en rejäl frukost!