
Nu är vi framme på ön i Karlskrona skärgård. Vi åkte lördagförmiddag, kom hit vid ca 20. Helgen har varit slö och soft, mycket ätande och fikande. I måndags begav vi oss alla av på en segeltur till en ö 4 timmar bort. Som tur var hade vi vädret med oss. Ok, det var itne 25 grader varmt. Men det var uppehåll och på vissa håll gassade solen. Vinden var dock kylig, så det var varma kläder jag satte på mig.
Att segla är lite småläskigt faktiskt. Speciellt när det börjar luta. Då känns det som att hela båten skall välta, och det skulle vara en mardröm, öven om man såg land runtom h

ela tiden. Vattnet måste ha varit ISKALLT. Men det är praktiskt taget omöjligt att välta båten, kanske en orkan och tsunami skulle kunna göra det, men de kommer ju ytterst sällan hit i norr. Nåväl. Skönt var det med en båttur ialla fall. Vi sov över en natt,

tittade på en fin solnedgång och gick en mil på ön. Sömnen var det inge fel på, men jag måste ha legat lite konstigt för efter natten fick jag en molande smärta i ryggen. Väl hemma igen tog vi oss ett dopp i poolen, vattnet i den var 31 grader, men det tyckte jag inte spelade någon roll eftersom det var så kyligt på land. Så jag hoppade i, simmade några längder och sprang sedan in i den redan påsatta bastun. BURR.
Idag är det onsdag och gänget, robert, tauro och jörgen, har begett sig iväg till golfbanan för en 10-timmars runda. Måttligt roligt tycker jag, men då passar jag så klart på a

tt blogga och förbereda lite läger. Jag har redan hunnit med att själv unna mina händer en hemmagjord manikyr, även fötterna fick åka med en sväng genom filen. Naglarna målade och så vidare. Nu ser de åtminstone representabla ut, något de verkligen inte har gjort det senaste.
Livet är bra härligt. Jag har ingenting som jag MÅSTE göra på stört och är omsluten av kärlek och massa mat. Det smärtar mig att se på TV och se alla de som hamnat i översvämning här och där i världens alla hörn. Här i Sverige klarar vi oss alltid, men de i de fattiga länderna, som redan är så fattiga förlorar det minimala de har, det är fruktansvärt. Jag lider med dem, men kan ändå inte sätta mig in i deras situation.
Herre, förbarma Dig över dessa! Låt dem få finna hopp och styrka trots det elände de utsätts för. Se dem och hjälp dem. Visa mig hur och vad jag kan göra för att hjälpa dem och andra som behöver hjälp. Amen.
Bilderna är från segelturen och ön vi stannade över på.
1 kommentar:
Blir seriöst så glad av att läsa dina texter Isa, uppmuntrande att höra att folk njuter av livet. Hoppas ni har det bra. Kramar.
Skicka en kommentar