
ingen olycka komma nära ditt hus.
Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går.
De bär dig på sina händer,
så att du inte stöter foten mot någon sten.
ps 91: 10-12
Nu är det verkligen på gång! Biljetten är bokad, PMU-kurs genomgången och diverse kriser uppklarade. Nu fattas SIDA-kurs, flyttning, packning och diverse inköp. Sedan bär det av!
Under veckans första dagar (månd- torsd) var vi alltså i Sthlm på PMU-kurs i Pingsthuset. Den första dagen ville jag bara hem och kände mig instängd på en anstalt men allt eftersom dagen gick insåg jag att detta verkligen var nyttigt. Allt var så intensivt, jag hann knappt tänka, fast ändå tänkte jag jättemycket. Det kom människor som berättade om deras liv och upplevelser under missionärs- eller praktiktider. De berättade om deras rädsla, förväntningar, hur de upplevt Guds beskydd och peppade oss att ta vara på denna tid.
Jag själv har pendlat fram och tillbaka med denna resa. Det har varit så sjukt att kasta sig på ett sådant här tåg, det är verkligen inte likt mig. Men jag tror verkligen att Gud har ett finger med i spelet. Sista timmarna i huset hade vi nattvard där vi fick en lapp som vi skulle skriva något på (eller bara ha som symbol) och sedan, om vi ville, gå och klistra på ett kors som ledarna tagit fram. Jag hade bara en sak på mitt hjärta som jag visste jag var tvungen att lämna, och det gjorde jag. Aldrig har jag känt hur nattvarden varit ett sådant helande. Allt inom mig brast och en otroligt stor frid lade sig över mig och jag var helt övertygad om att allt låg i Guds händer, en gång för alla. Jag står under den Högstes vingar och ingenting kommer att skada mig.
Så jag upplevde verkligen ett starkt Gudsmöte dessa dagar och jag tackar Gud och alla de människor som fanns där och stöttade, bad och peppade tlil att våga ta steget. Nu är jag verkligen redo och jag tror vi kommer få en fantastisk tid där ute i detta vackra, men då kalla, land.
Under veckans första dagar (månd- torsd) var vi alltså i Sthlm på PMU-kurs i Pingsthuset. Den första dagen ville jag bara hem och kände mig instängd på en anstalt men allt eftersom dagen gick insåg jag att detta verkligen var nyttigt. Allt var så intensivt, jag hann knappt tänka, fast ändå tänkte jag jättemycket. Det kom människor som berättade om deras liv och upplevelser under missionärs- eller praktiktider. De berättade om deras rädsla, förväntningar, hur de upplevt Guds beskydd och peppade oss att ta vara på denna tid.
Jag själv har pendlat fram och tillbaka med denna resa. Det har varit så sjukt att kasta sig på ett sådant här tåg, det är verkligen inte likt mig. Men jag tror verkligen att Gud har ett finger med i spelet. Sista timmarna i huset hade vi nattvard där vi fick en lapp som vi skulle skriva något på (eller bara ha som symbol) och sedan, om vi ville, gå och klistra på ett kors som ledarna tagit fram. Jag hade bara en sak på mitt hjärta som jag visste jag var tvungen att lämna, och det gjorde jag. Aldrig har jag känt hur nattvarden varit ett sådant helande. Allt inom mig brast och en otroligt stor frid lade sig över mig och jag var helt övertygad om att allt låg i Guds händer, en gång för alla. Jag står under den Högstes vingar och ingenting kommer att skada mig.
Så jag upplevde verkligen ett starkt Gudsmöte dessa dagar och jag tackar Gud och alla de människor som fanns där och stöttade, bad och peppade tlil att våga ta steget. Nu är jag verkligen redo och jag tror vi kommer få en fantastisk tid där ute i detta vackra, men då kalla, land.
Välkommen ut och hälsa på!
Guds frid och välsignelse!
Guds frid och välsignelse!
Bild från: http://oneyearbibleimages.com/wingangelgod.jpg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar