Guds trofasthet

Det är otroligt hur mycket hjärnan är i gång när man är så här utomlands. Tankarna flyger till när jag var barn och upplevde än det ena och än det andra, och de för mig till Uppsala och allt som hänt där, de tar mig till sommarstockholm och för att inte tala på sommaråmål och alla minnen där. De för mig även till framtiden. Hur kommer denna tid att påverka mig? Mina relationer? Vad kommer att hända när jag kommer hem? Kommer jag att få jobb? Var ska jag bo? Vad underbart att jag ska gifta mig och leva ett helt liv tillsammans med den person jag älskar. Jag tänker inte tankarna för att jag inte vill vara här jag är nu utan bara för att jag har fått distans till mitt tidigare liv och gett mig iväg på ett äventyr jag aldrig i livet kunde tänka mig att jag skulle göra. Varje dag är ett nytt äventyr och jag förundras varje dag över att jag befinner mig på en helt annan kontinent, långt hemifrån och att jag faktiskt är trygg och trivs.

Att vi snart har varit här en månad är helt otroligt och jag vet att de resterande fem månaderna kommer att springa iväg och ge mig så mycket att jag inte kommer att begripa ens hälften. Men en sak vet jag och det är att Gud är trofast. Att han håller de löften han lovat och att han förser mig med allt det jag behöver. Det är fantastiskt att få vara med om saker som hela tiden förstärker dessa löften. Till exempel när inbrott sker i huset och ingenting blir taget, eller när matförgiftningen går lindrigt undan på två dagar. Vad som än kommer att ske härnäst vet inte jag, men Herren vet, och han kommer att gå med mig varje dag och för mig betyder det allt.

I Dina händer Far. I Dina händer står jag. Jag knäböjer inför Dig och ber Dig vara med mig resten av mitt liv. Hjälp mig att göra Din vilja och led mig så att Din vilja sker. Välsigna varje tanke, varje ord, varje handling och varje beslut i mitt liv. Du är mitt liv, mitt allt. Amen