Det är kväll. Jag är trött. Medveten om att tiden har gjort att jag tappat både lust och "talang" för skrivandet. Finner fortfarande inget syfte med att skriva men kan inte med att fortsätta skriva. Det ger mig för stunden tillfredsställelse. Jag får utlopp för mina känslor och mina tankar. Kanske kan jag även få andra att känna som jag eller med mig eller väcka motstånd med det jag skriver. Jag vet inte. Jag bryr mig inte. Låt mig bara få vara, låt mig få skriva!
Vemodet stiger i mig. Världen är ond. Jag lider med kvinnorna och barnen i Kongo. Jag avskyr när oskyldigt folk blir utnyttjade och nervärderade så till den milda grad att det inte blir mänskligt någonstans. Hur kan man använda våldtäkter som krigsmetod? Hur kan man ge sig på barn och utnyttja dem sexuellt för att få sin vilja igenom eller visa sin makt? Vad är det för värld jag lever i? Vad kan jag göra för att förändra? Jag är frustrerad! Ledsen och Vansinnig! Barn som föds till en värld av sorg, smärta och plågeri, GUD!! Förbarma Dig!
Hysterin i Sverige är på en helt annan nivå. Går man ner till centrum cirkulerar tusentals med stressade människor. Fläktande och gäktande letar de efter den perfekta julklappen, eller förresten, den behöver inte ens vara perfekt. Men tillräckligt dyr. Kanske användbar. Och vänta nu. Skriver jag i singular?! Naturligtvis var det fel. Jag menar PLURAL. Men inte lite mer än en utan det överstiger mitt förstånd! Hur kan man tänka sig att köpa till 20 personer och
varje år stiger summan av varje present!? Jo det är gåvornas tid, men jag tror vi missade syftet litet. Gud gav Jesus som gåva vid jul för 2000 år sedan, vi vill göra gott och att ge bort presenter är gott. MEN vi har snöat in oss. Pappa behöver inte fler strumpor! Brorsan behöver inga fler filmer, syrran behöver inga fler parfymer och mamma behöver definitivt inga fler kastruller! Däremot finns det massvis med människor i vårt land som är i stort behov av både det ena och det andra. Jag skulle vilja uppmana mig själv och kanske någon mer att se mig omkring och hitta åtminstone EN som jag skulle kunna bjuda in på julafton, köpa något till, ge lite tid eller kanske till och med allting! Vilken välsignelse!!Jag vill inte få folk att få dåligt samvete! Men jag själv vill göra något åt mitt dåliga samvete som faktiskt gnager i mig. Jag vill hjälpa kvinnorna och barnen i Kongo, jag vill hjälpa min 6-åriga lilla "fosterson" i Argentina och jag vill hjälpa min granne i nöd. GUD! Hjälp mig förstå syftet med att jag får ha det så bra och hjälp mig hjälpa de människor som behöver hjälp! Jag är förstummad av Din nåd och Din kärlek men jag vill föra den vidare inte bara genom att tala om Dig utan faktiskt oxå VISA vem Du är! Hjälp mig att fatta modet, hjälp mig att se och hjälp mig att agera! Låt Din kärlek få stråla. Låt mina ord och mina tankar oxå få bli till handling. Det är min bön denna natt, denna stund och i denna juletid. Gud, led mig. Förbarma Dig över de som far illa! Tack för hoppet om en bättre tid och plats tillsammans med Dig. Utan smärta, tårar och orättvisa. Gud. Förbarma Dig om Dina barn. Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar