Våren fortsätter. Det var längesen jag såg en droppe regn. Ibland kan det vara lite kyligt, men för det mesta är det sol. Underbara sol som värmer och gör en glad.

I början av veckan tappade jag modet lite. Men tack och lov har allting jag då kände var jobbigt ordnat upp sig och jag finner frid och ro i hjärtat. Det är härligt när man ser förändring snabbt. Men det har inte löst sig helt själv, jag var tvungen att gripa tag i problemen själv. Det vill jag oxå uppmuntra er alla till att göra. Det värsta man kan göra är faktiskt att gå runt och må dåligt istället för att verkligen försöka reda upp och ta bort roten till det som moler i sinnet.

Idag blir det en härlig cykeltur till city, i sol och värme. Där ska jag luncha med Ingela, en gymnasieskolkamrat. Det var längesen. Sist jag såg henne var på min bröllopsdag då hon lade makeup på mitt smått nervösa ansikte. Därefter ska jag jobba några timmar för att sedan återkomma hem och sätta mig med den sista uppsatsen. Tänk att det kan ta emot att skriva så mycket. Jag som egentligen tycker om att skriva. Det är pressen jag tycker mindre om. Det gäller även bloggen. Jag måste lära mig att släppa pressen.

Tänk vad mycket man har att arbete på sig själv med! Livet är en skola och var dag kan man lära sig nya saker, både om sig själv, andra och annat. Jag försöker ta vara på livet och vara så positiv som möjligt. Ibland är det svårt, men jag vill i alla fall försöka. Jag har märkt att det blir roligare och mer spännande då.

Sänder en tanke till syster Tina i Argentina innan jag avslutar inlägget. Tänk och be för henne! Gud välsigne dig syster! Tappa inte modet!

Bilden från: http://www.radiosiljan.com/pictures/90406152855.jpg