Jag har börjat lägga in tidiga dagboksinlägg som jag skrivit för flera år sedan. Jag tänkte samla allt på samma ställe och det känns bra att kunna gå tillbaka till det och det datumet, det och det året, och se vad jag gjorde och vad som fanns i mina tankar just då. Det som är mest intressant att se är vilka förändringar som skett i mitt liv. Jag var så vilsen, så liten och så svag. Mitt liv hade ingen direkt mening. Det smärtar mig att se. Men det gläder mig att veta att jag nu har funnit meningen med livet och funnit mig själv. Att jag vet vad jag ska och vill göra! Pris ske Gud!
Många kanske skulle ha raderat de tidigare inläggen och lagt dem bakom sig. Jag finner en styrka i att kunna se tillbaka och minnas hur jag kände och tänkte. I många inlägg ropade jag på hjälp. Bad både Gud och människor att se min desperation. Människor kunde nog inte förstå hur dåligt jag mådde under min fasad av att allt var bra och toppen, men det fanns en som såg och som hörde mitt rop på hjälp - Gud!
Jag ser upp emot bergen:
varifrån skall jag få hjälp?
Hjälpen kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
Han låter inte din fot slinta,
han vakar ständigt över dina steg.
Han sover aldrig, han vakar ständigt,
han som beskyddar Israel.
Herren bevarar dig,
i hans skugga får du vandra,
han går vid din sida.
Solen skall inte skada dig om dagen,
inte månen om natten.
Herren bevarar dig från allt ont,
från allt som hotar ditt liv.
Herren skall bevara dig
i livets alla skiften,
nu och för evigt.
Ps 121
1 kommentar:
Tack Isa för att du delar med dej av dina tankar, ditt liv och din tro.
Jag har läst din blogg snart ett år nu tror jag. Jag har halkade in på din blogg - hur har jag glömt.
Jag känner dej inte, men jag blir lika uppmuntrad varje gång.
Härligt!
Du uppmuntrar mig att söka Gud ännu mer!
Kram / Anna
Skicka en kommentar