Korset

Det har inte varit lätt att skriva en tid och det är det inte nu heller, men jag känner att jag måste fortsätta skriva ändå....

Sommaren har tagit på mina krafter, men jag har oxå fått ladda upp mina krafter, med den bästa laddaren. Lägenheten är fixad och inflyttad i. Underbart. Tack GODE Gud för det böneämnet! Han har verkligen sådan omsorg om sina barn. Det har jag verkligen fått uppleva under dessa första veckor i Uppsala och som jag kommer fortsätta att få erfara är jag absolut säker på.

Idag hade jag min debut som lovsångare här i Uppsala Pingstförsamling. Oxå det känns som en fantastisk förmån.

Under de veckor jag varit i uppsala har jag känt att det fokus jag tappat under sommaren har kommit tillbaka, starkare än någonsin. Fokus på det viktigaste, på meningen med livet - Jesus. När jag bär på oro, rädsla eller förvirring blickar jag uppåt mot korset och genast påminns jag om det Jesus gjort för mig och genom det förvandlat min klagan till jubel och mina tårar till skratt. Till korset får vi komma med allt som ligger på vårt hjärta och allt som berör oss för tillfället, både bördor och välsignelser. När vi blickar upp mot det lidande som finns på korset ser ett par kärleksfulla ögon ner på oss och fyller oss med frid och säger: "mitt barn, jag älskar dig, jag vill ge dig något fint, en gåva, vad kan jag ge? Jag ger det dyrbaraste, jag ger mitt liv till dig". Jag vill bara ta emot det och svara: "min far, jag älskar dig och vill ge dig något fint, en gåva. Vad kan jag ge??! Jag ger det dyrbaraste, jag ger mitt liv till dig".