Spår

Det finns en väg för oss att välja där man aldrig vandrar själv,
han som gjorde vägen vandrar också med.
Om man inte skulle orkar så lyfter han och bär,
ställer varsamt ner vår fot på säker led.
Ja, den vägen vill jag vandra som min Herre stakat ut,
i de spåren vill jag sätta ner min fot.
Tills jag står vid vägens ände, mina dagar här är slut,
vill jag göra det jag tror han skulle gjort.

Det finns spår i varje landskap, det finns spår i varje tid,
det finns spår där andra vägar tagit slut.
Där han dansat fram i glädje, där han gått med lugna steg,
där han vacklat fram när kraften ebbat ut.
Den heter Via Dolorosa eller kärlekens väg,
det är hoppets väg i hopplöshetens land.
Det är vägen ut i frihet från mitt eget till mig själv,
från en knuten näve till en öppen hand.

Ja, den vägen vill jag vandra som min Herre stakat ut,
i de spåren viill jag sätta ner min fot.
Tills jag står vid vägens ände den dagen när jag dör,
vill jag göra det jag ser att Jesus gör.
Vill jag göra det jag ser att Jesus gör.

(Urban Ringbäck)