Jag kan inte instämma i de positiva utropen om att år 2006 kommer bli fantastiskt...jag orkar inte tänka längre än en timme framåt, knappt det. Allt är bara tungt, tjockt och mörkt. Det enda som orkar hålla mig uppe är vetskapen om att jag är älskad. Det finns ingen glöd i mig, ingen gnista. Men en stark vilja att leva och att fullborda min uppgift på jorden. Just nu står jag bara i viloläge och önskar bara att det fanns någon som kunde förstå.
Jag tackar Gud för mamma oh pappa. Älskar er. Pappas vishet och uppmaningar och mammas oerhörda omsorg och kärlek.
"Det finns kraft, kraft mäktig underbar uti Guds lammets blod..."
"Era prövningar har inte varit övermänskliga.
Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga:
när han sänder prövningen visar han er också en utväg,
så att ni kommer igenom den."
1 kor 10:13
Mitt hopp finns i Gud...
Jag tackar Gud för mamma oh pappa. Älskar er. Pappas vishet och uppmaningar och mammas oerhörda omsorg och kärlek.
"Det finns kraft, kraft mäktig underbar uti Guds lammets blod..."
"Era prövningar har inte varit övermänskliga.
Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga:
när han sänder prövningen visar han er också en utväg,
så att ni kommer igenom den."
1 kor 10:13
Mitt hopp finns i Gud...
1 kommentar:
Jag tror nog 2006 blir ett bra år! Det är bara att vänta och se. Om det är dåligt nu så kan det ju bara bli bättre, eller hur? ;)
Skicka en kommentar