Splittrad

Fortfarande sommarlov, skönt. Men det är vissa saker som måste göras men som inte blir gjorda. Jag är en mästare på att bli paralyserad när saker och ting hopar sig över mig. Istället läggs en stressfaktor på mig som resulterar i inte alltför gott humör.

Högst upp på "att göra listan" idag står städningen. Det är det värsta. Speciellt att plocka undan. Jag avskyr det. Kvittar hur mycket och ofta man än gör det så ligger ändå allting utspritt efter nån timme eller dag. Blir så trött på mig själv. Speciellt är kläderna. Har för lite utrymme att bevara alla klädesplagg jag har. Ändå har jag rensat garderoberna. Tyder det på något? Ja. Det gör väl det...

Jodå.. sedan är det framtidsplaner på g. Linda och Jörgen planerar att lämna mig samtidigt, i januari. De åker inte till samma ställe, men till två olika hörn av världen. Det gör mig lite uppstressad det oxå. Dels för att de inte kommer finnas nära mig när jag blir utkastad i stora vida världen (blir färdig lärare) dels för att jag står själv med en trea på 6000 kr i månaden. Det funkar ju inte. Det gör mig lite panikslagen, men samtidigt vet jag att allt kommer ordna sig. Det gör det alltid. På något sätt. Gud finns alltid vid min sida och leder mig rätt. Sen har jag en underbar familj som alltid ställer upp så att jag stressar upp mig förstår jag inte just nu.

"Herren är den som går framför dig,
han skall vara med dig,
han skall inite lämna dig eller överge dig.
Du må inte frukta och inte vara förfärad."

Nu ska jag försöka göra något planerat så att jag kan få ha kul ikväll. Gud välsigne er alla och glöm ej att Guds löften håller! Han sviker dem aldrig. Störst av allt är det att han ALLTID har lovat att gå vid min sida. TACK HIMMELSKE FAR FÖR DET! Bilden på Andreas och Hugo som jag tog för någon dag sedan ser så rofylld ut. Den får symbolisera Guds närhet till mig.