Att finna sig i allt

Det är februari och det snöar. Februari är en vintermånad. Det är december oxå. Jag tycker det är tråkigt att det inte är mer snö i december och mindre snö i februari, eller åtminstone lika mycket i båda månaderna. Det vore min önskan. Men det är inte jag som bestämmer. Det är bara att finna sig i det.

Jag pratade med en nybliven mamma i veckan, som sammanlagt har fyra barn. Hon var lite förskräckt över mammor och pappor som lämnar sina barn framför tv:n en kvart och åker och hämtar ett ytterligare barn. De tänker "det är bara en kvart, vad händer på en kvart?" Medan då mamman jag talade med tyckte att det kan ju hända precis vad som helst på en kvart! Hon menade att hon aldrig skulle kunna förlåta sig själv om hon kom hem efter den kvarten och fann sitt barn drunknat i tvättmaskinen eller huset i lågor. Om hon hade varit hemma hade hon ju kunnat förhindra det. Däremot vet hon att hon inte kan vara som en hök över sina barn konstant och då förklarade hon att det då var otroligt skönt att ha en tro på Gud. Att överlåta sina barns säkerhet i Hans händer. Inte för att hon själv skulle vara lat, utan för att hon inte kan styra över allt som livet "bjuder" på.

I samtalet kom vi fram till att vissa saker måste vi finna oss i. Så är det bara. Vi kan inte styra över väder och vind, sjukdomar eller oväntade händelser. Det är här förtröstan och tillit till Gud kommer in och vi kände oss otroligt välsignade över att ha fått trons gåva och är tacksamma till Gud för Hans omsorg och beskydd då vi själva inte kan ha kontrollen. Vi måste helt enkelt lita på att Han har koll på allt.