Man vänjer sig väldigt fort att vara två. Mannen är på kurs några dagar nu och det känns ensamt direkt! Det är inte ens mysigt att sätta sig i soffan på kvällen helt ensam längre. Det kunde jag tycka innan jag gifte mig och det är definitivt inte roligt att gå och lägga sig på kvällen. Igår hade jag lamporna tända, gick och kände på dörren tre gånger innan jag gick och lade mig och sov sedan oroligt hela natten.
Jag känner mig otroligt välsignad över att ha fått världens bästa man och får leva i tvåsamhet istället för i ensamhet. Jag har alltid varit självständig och oberoende, och inte haft problem med att vara ensam men nu när man är två trivs jag mycket bättre. Det handlar inte om att man gör sig beroende eller osjälvständig utan snarare att det blir så naturligt att alltid vara två att man känner saknad när man är ensam. Fast det är ju bara bra för relationen oxå!
Jag känner mig otroligt välsignad över att ha fått världens bästa man och får leva i tvåsamhet istället för i ensamhet. Jag har alltid varit självständig och oberoende, och inte haft problem med att vara ensam men nu när man är två trivs jag mycket bättre. Det handlar inte om att man gör sig beroende eller osjälvständig utan snarare att det blir så naturligt att alltid vara två att man känner saknad när man är ensam. Fast det är ju bara bra för relationen oxå!
Älskling, det räcker nu! Kom hem, jag saknar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar