Detta kan ha varit den längsta dagen i mitt liv. Jag har suttit framför datorn i princip hela dagen och de allra flesta timmarna har jag haft ångest för att jag inte kommer någonstans med uppsatsen. Långt inpå eftermiddagen, runt fyra, fick jag plötsligt ett flow med insikt och skrivarglöd. Jag skrev så tangenterna hoppade och plötsligt var det dags för att laga mat till mig och maken vid hans hemkomst.

Det blev pannkakor med sylt och glass. Så där lagom ansträngande. Därefter ville jag fortsätta med uppsatsen. Sedan när har jag velat sitta en kväll och skriva uppsats?? Typ, aldrig! Men det gjorde jag idag. Ända till nu. Halv elva är klockan och det är dags för att gå och kojsa.

Många timmars "slöande" ledde ändå till att den största delen av uppsatsen faktiskt är klar och jag känner mig så där lagom trött och mosig i huvudet. Ser fram emot kudden och täcket och goda drömmar i natt.

Imorgon bär det av till jobbet för att förbereda för helgens utflykt. Vilken grej att bara komma på att bege sig ut på utflykt i skrivandets tider, men vad gör man inte för evangeliet! Meningen med livet är att sprida Jesu kärlek, inte att sitta inne och skriva uppsats som ingen ändå vill läsa. Dock kommer jag vara mycket tacksam över min stundande examen. Om jag nu blir godkänd.

Herre, tack för Din ledning i mitt liv. Tack att jag har tagit mig dit jag är idag, att du varit med i varje andetag och varje steg jag tagit. Tack för att du även kommer att fortsätta att följa mig resten av de dagar jag har på jorden. Var med mig och alla andra som åker ut på utflykt nu i helgen. Kom med Din närhet och Ditt beskydd. Tack för de änglar Du sänder som vakter och beskyddare över våra liv. Tack för att jag får lämna mitt liv i Dina händer och lita på att Du för mig dit Du vill ha mig. Tack för allt. Amen