Att sitta med en text kan vara så otroligt ångestfyllt! Jag kan inte riktigt förstå varför. Det är ju bara att sätta sig ner och skriva. Jag har kört på i full fart nu en period men olyckligtvis så körde jag så fort att jag körde in i en vägg. Nu sitter jag här och vet inte hur jag ska backa och vilket håll jag ska ändra riktning åt. Jag vill bara att någon kommer och sätter sig vid ratten och tutar på och jag bara får följa med. Men det kommer ingen att göra så det är bara att tvinga upp händerna och lägga på ratten och testa sig framåt. På ett eller annat sätt SKA jag komma fram till målet. Jag SKA det.
Jag sätter mig nu och kämpar på. Tack alla ni som tror på mig och ber för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar