Min klippa

Poängen av berättelsen om de två männen som skulle bygga varsitt hus, den ena på sand, den ena på ett berg, är ofta en tröst och en hjälp för mig. Den första mannen som bygger sitt hus på sand får sitt hus förstört. Det är ingen trygg grund att bygga ett hus på. Sand är alldeles för flyktigt och sköljs lätt bort. Mannen som bygger sitt hus på ett berg däremot har valt en bra och fast grund. Huset står fast och även när det blåser eller regnar runt huset så rubbas idet inte eftersom grunden står fast.

Berättelsen, som är hämtat från Bibeln, menar att vi människor är huset och att det är viktigt att bygga vårt liv på en stadig grund så att vi känner oss trygga och säkra genom livet. Jag har valt att bygga mitt liv på Gud. Jag vet att Han håller även om det blåser eller regnar och piskar runtomkring. Han ger aldrig upp på mig utan är ständigt klippan i mitt liv.

Varje gång jag känner att fasaden på huset - mitt liv, börjar falla av så kan jag alltid vara trygg med att det viktigaste av allt finns kvar - grunden. Huset kommer aldrig att rasa ihop och med andras och Guds hjälp kan jag även putsa upp de fula bitarna om det skulle behövas.

Till Gud går jag när jag tycker livet är tufft och jobbigt och när jag inte orkar bära allting själv, då bär Han mig och allt jag går och bär på.

Han är min KLIPPA och hos Honom är jag trygg.