För mycket bök

Idag är en sådan dag då allt verkar vara emot mig. Huvudet smälls i skåpluckor, tårtsmet flyger över hela mig, makaronipaket far till backen när en skåplucka öppnas och ner faller miljardes (smärre överdrift) makaroner över hela golvet. Knäcken blir för seg. Fingrarna bränns på knäcken.
Ah, diverse saker har hänt mig på samma kväll och det har slutat med att jag står i köket och pratar högt för mig själv.

Mi amor är på advokatkonferans. Det innebär att jag och vår inneboende tonåring T är ensamma hemma. Fast han lämnade mig oxå idag. Så idag har jag haft en (bortsett från all maskopi mot mig ikväll) underbar dag. Jag bjöd mina bästisar I och M på lunch. Det var så längesen jag fick ett riktigt tjejsamtal i flera timmar. M stannade till eftermiddagen och jag njöt av varje sekund! TACK för att ni är mina vänner! Ni betyder så oerhört mycket för mig. Sedan vill syster till Gränby så vi åker dit i hopp om att införskaffa oss någon julklapp. Det blev inte mer än fyra kassar mat från Kvantum och Coop. Det var oxå en härlig utflykt. Jag behöver utflykter lite då och då. Folk har en tendens att tro att man inte vill umgås med andra när man precis gift sig. Men jag vill inte alls bara sitta här hemma! Och jag vill definitivt umgås i sammanhang utan min andra hälft oxå. Så jag ska försöka ge mig ut på små äventyr nästa termin. Nu stundar ju en efterlängtad tvåveckorssemester då jag kan gosa upp mig så det räcker för åtminstone en tid in i det nya året. Det ska bli fantastiskt.

Tårtbakandet är strax klart och med det även kvällens klet och stök. Då är jag så tacksam för min hårda och varma säng som jag älskar. Jag är så välsignad! Jag har allt jag behöver och lite till och det bästa av allt. Jag har kärleken. Jag får och jag får ge tillbaka. Kärlek. TACK GUD FÖR DEN! Var med mig imorgon. Beskydda och Omslut. Amen.